För Johanna Dermer är EM en av årets OCR-höjdpunkter, och kortdistansen var den distans hon mest hade sett fram emot och trodde sig ha bäst chanser på.

– Jag var sjukt nervös innan start, då jag sätter stor press på mig själv och känner en förväntan från andra att jag ska klara alla hinder, berättar hon.

Men när väl starten har gått släpper nervositeten och hon får tidigt i loppen en bra känsla i kroppen. Speciellt när den första riggen sitter utan problem och greppet känns bra.

Men snart närmar sig hinder som hon på förhand varit orolig för:
– Ett av de hinder jag var mest orolig för var DNA, en lågt hängande roterande DNA-molekyl, ett för mig helt nytt hinder som jag aldrig tidigare provat vilket gör det lite mer lurigt. Oron var som tur var obefogad, jag genomförde hindret så som jag hade tänkt igenom innan och det gav extra självförtroende för kommande riggar, berättar hon.

Efter DNA får hon bra flyt i hindren och springer medvetet lite avvaktande för att inte få för hög puls när hon ska ta sig an hindren och ville spara sig till avslutningen som hon visste bestod av fem riktigt tuffa hinder tätt inpå varandra.

Fram till banans näst sista hinder, Monkey Mix känns greppt fortfarande stabilt och Johanna beskriver själv känslan: – Jag avvaktade lite innan jag tog min an hindret för att gå igenom hur jag skulle göra. Det började enkelt med ett rep upp till en monkeybar för att sen komma till ytterligare ett rep innan ett antal olika typer av hängande grepp. Denna typ av hinder tränar jag mycket på så jag vet att jag klarar dem utan problem, men tyvärr greppade jag en boll på ett sätt som inte är godkänt. Ingen funktionär noterade dock det så jag fortsatte med övergången till ännu ett rep, men tänkte samtidigt att jag faktiskt gjort fel. Jag började då fippla med nästa rep men släppte sen taget och klippte ett band.

Den sista och avslutande low-riggen var inte heller några problem och därefter var det bara en straffrunda med en ordentligt vattendunk kvar innan målgång.

Nu blev det en lång väntan och hoppas på att tiden skulle räcka till en medalj. – Det blev en nervös väntan innan det officiella resultatet var klart, men när det väl kom blev jag jätteglad för min bronsplats på EM i konkurrens med alla grymma tjejer, och det var så roligt att få dela plats på pallen med Madde.

På lördagens långdistans kunde Johanna ta revansch på Monkey Mixen och satte den utan några större problem och även på denna distans blev det ett EM-brons.